Amuserande museum 

Inlägget gjort

Idag laddade vi upp med en frukost med bacon, ägg, vita bönor i tomatsås och mycket annat innan vi hoppade in i vår röda bil och begav oss till MONA, ett museum ett par kilometer norr om Hobart.

Kort kan sägas att museets entré kantades av vinstockar och hade det inte varit dimma, mulet och ösande regn hade det varit en fantastisk utsikt över stad, berg och vatten. Museets utställningar innefattade bland annat en man, sittande på ett podium, som ska få sin tatuerade ryggtavla flådd efter sin död, en matsmältningsmaskin som matades och följaktligen bajsade vid specifika klockslag och ett vattenfall som projicerade nyheter. Ett arkitektoniskt häftigt museum med många märkliga inslag. Bilder kommer men nu ska jag sova efter första adventsfirande med ost, vin och Sherlock Holmes.

Killtrosor och tjejkalsonger

Inlägget gjort

Idag blev det en sovmorgon efter gårdagens eskapader. Efter frukost promenerade jag ner till Hobart, dels för att gå på Salamanca market och dels för att hämta vår hyrbil. Enligt väderprognosen ska det regna hela dagen idag och hittills har den varit 100% rätt, så ni kan förstå att det blev en blöt promenad. Hugo tog bussen ner till stan lite senare, då med paraply. Jag hade aktivt bokat en liten bil men visade sig att de kostnadsfritt uppgradet den till en SUV, Mitsubishi ASX, när vi hämtade ut den. Jaja, det är väl bra övning inför vår campervan.

Salamanca market var en trevlig marknad, lagom stor och en blandning mellan mat, hantverk, grönsaker och annat kul. Bland annat dessa unisexunderkläder.

Imorgon är det första advent och fastän det är en hel del julpynt i butikerna och på gatorna så har den rätta julkänslan och -stämningen inte riktigt infunnit sig men tror att det till stor del kan bero på att jag går och väntar på mörker och snö vilket vi inte kommer få nåt av denna jul. Inget IKEA finns det på Nya Zeeland heller så det blir helt enkelt en jul utan pepparkakor. Kommer nog lösa sig ändå, pepparkakor går det att vara utan, svårare är det med familj och släkt.

Avslutar med bilder på det lilablommande trädet, jacaranda. Lyckades hitta några som inte blommat över i Fremantle innan vi åkte.

Nu ska jag laga mat på gulbetor och ost vi handlade på marknaden. Godkväll från mig och godmorgon på er!

 

 

Triss i öar

Inlägget gjort

Idag har vi varit iväg på en mat- och dryckestour till Bruny Island, en ö utanför ön Tasmanien utanför ön Australien. Triss i öar. Vi blev upphämtade tidigt imorse av vår guide Tim, en 50-årig man som brände egen whisky samt skapade en obekväm stämning i bussen när han började strippa. Han var en mästare i skämt och såg till att alla var glada hela tiden.

Efter att de andra deltagarna hämtats upp styrde bussen mot färjan som utgick från en mysig liten marina med många segelbåtar.

Första stoppet var Bruny Island Cheese Co för ost, bröd och öl. Mycket bra början på resan. 

I Australien har det varit förbjudet att sälja opastöriserad ost tills nyligen. Bruny Island Cheese var en de första producenter som fick tillstånd och deras opastöriserade ost var väldigt god! 

Ost följdes upp av ostron på Get Shucked Oysters. Jag och Hugo hamnade vid ett bord med ett äldre par där bara mannen åt ostron vilket lämnade oss tre två dussin ostron att dela på.

Var absolut de godaste ostron jag någonsin ätit, ingen kallsup utan mjäll frisk smak.

Just det, de hade drive through för de som inte har möjlighet att gå in i butiken och köpa. Väldigt kul.

Tim tog oss sedan vidare till Bruny Island Honey för honung (surprise) och gullig hund.

All honung kom från bikupor från ön och bland binas utbud fanns pollen från bland annat manuka, leatherwood och prickly box (googla för svenska floranamn). Alla fick ta med sig en liten burk med den honung de tyckte bäst om så nu blir det honung alla dagar då gränsreglerna mellan Tasmanien och Nya Zeeland inte tillåter att vi tar med oss biprodukter härifrån.

Truganini Lockout alternativt The Neck kallas platsen där man kan se norra och södra delen av Bruny Island mötas. Här står vi på norra delen och blickar ut över södra.

Platsen har ett väldigt rikt fågelliv, däribland pingviner. Vi såg tyvärr inga pingviner, enbart deras jordkulor.

Klockan närmade sig tolv och det var dags för (förvirrande) morning tea, vilken bestod av en blåbärsmuffin och kaffe/te på ett litet fik vid Adventure Bay, en kritvit sandstrand. Regnade och var mulet så den där perfekta strandkänslan infann sig inte riktigt.

På grund av häftigt regn blev det endast ett kort stopp vid den historiska platsen Two Tree Point.

Dels känd för att det var här, från Resolution Creek, som besättningen på kapten Cooks skepp Resolution hämtade färskvatten under januari 1777 när de var på upptäcktsresa. Platsen är också känd från en tavla, ”In Adventure Bay, Van Diemen’s Land”, som målades av en ur besättningen (George Tobin). Tavlan föreställer två träd som med största sannolikhet är just de två träd som står där idag. De två träden och den lilla bäckens utlopp i bild nedan.

Med fika i magen åkte vi för att speja efter wallabies (typ en minikänguru), framförallt albino wallabies. Bruny Island har en väldigt stor population av albino wallabies, cirka 200 stycken. Tydligen drabbas de väldigt lätt av hudcancer eftersom de inte har något pigment som skyddar mot den starka solen, stackarna. Vi hittade en med vit päls, rosa nos och röda ögon.

Dock har de en superkraft, vid gryning och skymning förvandlas till de till Hulk Wallaby och välter bilar med ett tålyft.

Lunchen intogs på Australiens sydligaste vingård, Bruny Island Premium Wines, efter att vi fått smaka några av deras vita och röda viner. Inte så imponerad av vinerna men maten var verkligen jättegod. Jag hade en lammgryta (på Bruny Islandlamm) och Hugo en kryddig korv med äppelsås.

Innan vi kom till turens näst sista stopp, Bruny Island Chocolate Company, passerade vi Danmarks kronsprinspars residens här i Tasmamien. Prinsessan Mary är från Hobart och det har varit stora rubriker i tidningen idag att kronprinsfamiljen troligtvis ska fira jul här. Väl framme på chockladfabriken kunde man köpa detta sexpack (hehe) med fudge.

Bruny Island House of Whisky var turens sista stopp, en mysig liten trästuga med utsikt över ängar och vatten.

Tasmanien producerar en av världens bästa whisky, dock var det inte just den whiskyn vi fick prova. Hugos utlåtande: sådär. Jag drack en gin och tonic som verkligen inte var god eftersom de av någon outgrundlig anledning gjort den på en saffransgin. Annars ska Tasmanien ha bra gin också. Vi får helt enkelt själva organiera en whiskytur runt till distillerierna här på ön.

Vid blev avsläppta vid vår Airbnb-lägenhet av Tim vid sex och har nu lagat lite middag och tittat på mitt nyfunna favorittvprogram, River monsters, om en sportfiskare som undersöker myter och legender vad gäller havslevande djur. Sammanlagt har det varit en väldigt trevlig dag, ostrononen var utsökta, wallabies var gulliga och naturen var grön och spektakulär. Kul att de även varit väldigt kreativa vad gäller namn här på Bruny Island, verkar vara ett starkt varumärke det där Bruny Island.

Igår firade vi två månader borta, fyra kvar. Har idag bokat campervan på Nya Zeeland, den åttonde december flyger vi från Hobart till Auckland och den elfte december hämtar vi ut bilen och har den fram till åttonde januari att undersöka landet så det blir både jul och nyår på Nya Zeeland.

Mellanlandning i Melbourne

Inlägget gjort

Nu sitter vi på Melbournes flygplats, väntar in planet som går till Hobart om cirka två timmar och ser första antydan till soluppgång. Vi har nu bytt tidszon och är tio timmar från Sverige, klockan är nästan sex på morgonen här.

Fick minttablettaskar på flyget som såg som ut som cigarettpaket i ett mönster som minst liknar de kläder som baseballspelare har. Kul ask, inte så god tabletter.

Sista dagen i Perth blev en heldag eftersom planet inte gick förrän halv elva på kvällen. Brunch på Ootong och Lincoln, sen promenad och reseplanering för mig medan Hugo jobbade och efteråt middag på Bread in common. Det sistnämnda hade fått väldigt bra recensioner, men det var som att hela restaurangen hade fått hybris av recensionerna och överdrev hur speciellt allt på menyn var. Gott men vi har ätit på bättre ställen.

Vi fick inte med oss en vinflaska vi köpt i Margaret River så taxichauffören fick den när vi kom till flygplatsen. Han blev mycket glad. Skrattade på ett sånt sätt som jag har förutfattade meningar om att filippinare skrattar, mycket och lite fnittrigt.

Craig och Adam

Inlägget gjort

Får just nu en Sverigedos då Wallander, textad, går på tv. Wallander har aldrig varit bättre. Har för övrigt varit en väldigt bra tv-kväll, dessförinnan var det Eurovision junior. En riktig rysare rent poängmässigt men Ryssland gick segrande ur striden.

Blev pizza med lite lunchrester ute på balkongen till middag. Det här med matblogg, jag tror verkligen att jag är nåt på spåren där.

Hugo har jobbat hela dagen och jag har planerat Tasmanien och Nya Zeeland. Skickat ut en massa förfrågningar gällande campervans, bokat flyg till Auckland och bokat två olika boende i Hobart. Vi ska bo några dagar i utkanten av Hobart i en välinredd Airbnb-stuga som ägs av Craig och Adam. Craig och Adam har en gigantiskt trädgård som bland annat innehåller en damm med 9 änder och enligt omdömena överraskar de med nyplockade blombuketter och en tänd brasa när man kommer tillbaka efter sin dagsutflykt. Jag ser fram emot att bo hos Craig och Adam. Och deras två hundar, som ska vara väldigt snälla.

Nu är det packning som gäller innan läggdags. Imorgon väntar en heldag i Fremantle och sen till flygplatsen för flyg mot Hobart.

(Varning för känsliga föräldraläsare)

Vid femtiden tog jag en tur ner till stranden för ett sista västkustbad. Hugo jobbade så jag gick ner dit ensam. Var lite nervös eftersom vi under lördagens sightseeing fått höra historien om en bekant som blivit ihjälbiten av en haj när han vadade upp ur vattnet. Det var ett par år sen men skedde på en populär strand inte så långt härifrån och de som suttit på strandrestaurangen hade haft första parkett vad gäller skrik och blod. Var inte så många personer (inga badvakter inkluderade) när jag kom till stranden och bara tre personer ute i vattnet. Jag vadade ut till strax ovan knäna och spejade mig runtomkring. Detta var en rejäl pulshöjare i sig eftersom jag hade varken linser eller glasögon och varje tång, sjögräs och våg som svepte förbi skapade skuggor som vid en första anblick förde associationerna till havslevande varelse. Men allting gick bra, jag badade väldigt grunt, det var varmt i vattnet och jag varken såg eller blev biten av en haj.

En lysande känguru

Inlägget gjort

Biljetterna till Hobart, Tasmanien, är bokade! Vi åker härifrån på tisdag, mellanlandar i Melbourne och landar i Hobart på onsdag morgon. Detta betyder att det blir ett par dagar till här i Fremantle.

I förmiddags lämnade vi vårt Airbnb-boende och checkade in på Terrace Central B&B, lämpligt nog ligger det bara på andra sidan gatan så vi behövde inte rulla väskorna så långt. Rummet var inte riktigt klart så vi passade på att ta en tur på stan. Ambitionen var att gå ner till stranden och bada innan lunch men det har varit väldigt varmt idag så det blev brunch/lunch direkt på Little Lefroy’s. Ett väldigt populärt och mysigt ställe. Jag åt en väldigt god macka med halloumi, rostad aubergine, hummus, karamelliserad lök och tomataioli. Hugo en med bacon och avokado.

Därefter handlade vi lite julklappar (oh, framförhållning!) och jag köpte en baddräkt innan vi gick till Fremantle market och kollade in utbudet. Sparris, känguruwurst och rosor.

Klimatanpassat julpynt.

Har vandrat runt här i Fremantle och sett en massa gula streck på byggnader och inte fattat vad de gör där då de uppträder ostrukturerat.

Igår under sightseeingen fick vi svaret, det är ett tydligen ett konstverk. Står man på en särskild plats går strecken ihop och bildar ett mönster. Så vi gick till denna särskilda plats och ja, där har vi mönstret!

Ikväll blev det middag på Little Creatures, vi har varit där en gång tidigare och de har väldigt bra mat och trendig atmosfär med restaurang mitt i bryggeriet och med utsikt över hamnen (dock fick inte vi plats vid hamnen utan satt i ”trädgården”, trevligt det med). Testade några nya rätter, de levererade även denna gång, mycket gott!

Promenad hem, en suddig kväll.

Kanske tur i oturen att vi inte tog tåget imorse, Hugo läste precis upp att tåget hade spårat ur tolv minuter efter avfärd från Perth tågstation.

Imorgon ska vi ge badet ett till försök, ska sikta på ett morgondopp så vi undkommer stekande sol.

Svansjön

Inlägget gjort

Använde tvättstugan här på gården imorse, hade i princip torr tvätt i samma sekund som den hängdes på linan, varma vindar gör verkligen susen. Lagom till lunch blev vi upphämtade av Rob och Robin, Hugos (nyligen föredetta) arbetskamrat och hans fru, för sightseeing och lunch på East Fremantle Yacht Club. Vi åkte längs med Swan River, som förutom att bebos av de svarta svanar som floden är döpt efter även inhyser delfiner. Hade dock inte turen att se några delfiner men däremot många svanar. Finns väldigt många lilablommande träd här i området, vi blev informerade om att trädet heter jacaranda och blommar bara en gång per år, som ett tydligt vårtecken som signalerar att sommaren nalkas. Väldigt vältajmat av oss att vara här för det är verkligen vackert, trädens gröna blad syns nästan inte alls, det är som att grenarna bär upp ett lila moln och på marken ligger ett lila strössel av de fallna blommorna. Körde genom ett villområde med jacarandaalléer och det var massvis med människor som tog selfies. Väldigt likt vallfärdena till körsbärsblomningen i Kungsträdgården. Allt som allt en väldigt trevlig sightseeingtur!

Vi bestämde oss äntligen för att boka tåget som går tvärs genom Australien, Indian Pacific, men var oturligt nog slutsålt så det blir istället ett par dagar till i Perth innan vi antingen åker vidare till Tasmanien eller Nya Zeeland. Vår plan är att hyra en campervan i en månad på Nya Zealand och köra genom hela landet.

Just det, jag håller på att fixa med layouten på bloggen, förhoppningsvis är det enklare att kommentera nu. Var beredda på att det nog kommer fler förändringar framöver.

Holey Moley

Inlägget gjort

Igår var det äntligen dags för minigolf på Holey Moley, men innan dess var det jobbmöte för Hugo och jag hade lite egentid. Promenerade genom Perth till Fanny och passerade denna damm med uppochnerfågel och fågel på sköldpadda.

Dessa fåglar, som såg ut som hybrider mellan duva och papegoja, vajade runt i parken och betedde sig som ett gammalt gift par.

Efter fågelskådningen blev det en visit hemma hos Fanny, så flott, innan vi begav oss ut för lunch och minigolf. Mötte upp Hugo, som råkat trillar in på whiskyprovning på Whipper Snapper Distillery på vägen, för lunch på Sauma och åt bland annat superstark chilibläckfisk och grillad myntakyckling. Har sett reklam för öl på hampa här och tydligen gjorde de whiskey på quinoa där Hugo varit, spännnade.

Sedan var det dags för det vi laddat så för – minigolf!

Vi spelade samtliga hål, alla 27 stycken. Bollarna hämtades från stora tuggummimaskiner.

Och banorna hade väldigt roliga namn med tydliga associationer. Hur kul låter det inte att spela till exempel O Christmas Tee, Jurassic Par, Oom-par Loom-par Doompadee Tee och Ain’t Nothing But A Hound Bog. Här har vi The Superb Hole.

The Iron Throne.

Teetris.

Slutligen The Ass Hole med slogan Make Minigolf Great Again.

Efter minigolfen blev det en shoppingtur på stan innan vi åkte tillbaka till Fremantle. Fanny joinade oss för middag på Monk Brewery och sedan vändtia och vin i lägenheten innan det var läggdags.

Fickparkering

Inlägget gjort

Vi hann med väldigt mycket under vår femdagarstur men långt ifrån allt. Vi var i regionen samtidigt som mat- och vinfestivalen Margaret River Gourmet Escape pågick, men det blev inget besök till Gourmet Village vilket kan kännas lite trist såhär i efterhand. Margaret River Chocolate Company var inte värt ett besök, vilket man ändå hade trott baserat på namnet. Även om det var en trevlig miljö var chokladen inget speciellt. Bra dagar med fin natur och mycket bilkörning.

Det märks verkligen att bilen står i fokus som transportmedel här i Australien, grundat på de städer vi besökt. Exempelvis är fickparkering inget man behöver kunna här, parkeringsfickorna är helt enkelt tillräckligt stora för att enkelt köra in och ut en Hyundai Tucson utan vidare manövrering. Här i Cowaramup, en pytteliten stad mitt ute i ingenstans som förälskat sig i kor.

Det var kor i alla dess former överallt och ska tydligen finnas en festival där alla invånare klär ut sig till kor.

Ett annat tecken på att bilen regerar här är att fotgängare ska lämna företräde för bilarna, såvida inte motsatsen tydligt är utmärkt vid övergångsställena, typ med trafikljus eller en stor rund gul skylt med ett par fötter på. Majoriteten av övergångsställen här har inga zebraränder utan trottoarkanterna är fasade vid de ställen där det är lämpligt att gå över. Skulle man ha turen att hamna vid ett övergångsställe med trafikljus får man dock nöjet att lyssna till en en dragen ljussabel när det slår om från rött till grönt för fotgängare.

Vaknade imorse av pågående byggarbeten precis utanför dörren, härlig väckarklocka. Oväsendet till trots blev det en förmiddag hemma innan vi gick ut för lunch, denna gång till södra delen av Fremantle. Hamnade på Ootong & Lincoln, där vi, förutom god mat, fick juice i kannor.

Fina regnbågszebror runt husknuten som var klappvänliga.

Fortsatte gatan ner och hittade dessa fantastiska muralmålningar.

Kvällen spenderades nere vid hundstranden, det var fler än vi som var intresserade av picknickmaten om man säger så.

Imorgon väntar jobbmöte för Hugo och minigolf med Fanny.

Sand i stora lass

Inlägget gjort

Vaknade upp på söndagsmorgonen i ”pysselrummet” och åt frukost i form av vit rostmacka med marmelad, te så starkt att det såg ut som kaffe och supersöt vaniljyoughurt. Sockerchockad och redo för dagens äventyr.

Sedan var det dags för Busselton Jetty och vi hann precis med tåget. Det var ett tåg med specialeffekter, precis innan det startade spelades ånglokseffekter ut i högtalarna, allt för den rätta känslan för vem hade inte velat åka ångtåg 1,7 km ut på en smal träpir.

Tåget tog oss till ett av världens sex undervattensobservatorium och 8 meter under havsytan.

Det var häftigt att stå vid ett av fönstren och se ut och upp.

Färgglada koraller och fina fiskar.

Perth är världens mest isolerade miljonstad och det KS man förstå när det är så långt till nästa storstad.

Promenerade tillbaka och mötte tåget och en glad lokförare.

Efter lunchstopp påThe Shed och osthandling på Margaret River Dairy Company åkte vi ner till Margaret River och Surfers Point. Förutom surfing skulle det vara ett bra ställe att se val och delfin på men vi såg inga när vi var där.

Paparazzi och bonnbränna på plats.

Några tappra surfar som var ute och fångade vågorna. Hade tydligen varit tio meter höga vågor tidigare men lugnat ner sig lagom till att vi kom.

Jag hade stranden helt för mig själv.

Hej hej!

Vi körde sedan vidare ett par hundra meter för att komma dit Margaret River har sitt utlopp och möter havet. Väldigt vackert.

Jag passade på att bada. Väldigt höga vågor som rev upp och kastade runt en i sanden, så pass att jag fortfarande plockar sandkorn ur hårbotten och har skrapmärken på ben och armar. Varmt, skönt och salt var det!

Medan jag duschade bort ett sandslott alternativ en mindre kommuns halkbekämpning ur bikinin spanade Hugo in bilarna på parkeringen. Fanns många campervans, bilar med snorkel (syns tyvärr inte på denna bild) och en rymdpimpad bil.

Körde sedan vidare mot resans enda besök på vingård, Knee Deep. Låg väldigt rofyllt mitt ute i ingenstans (som i och för sig de flesta vingårdar gör här eftersom att allt är anpassat till att du transporterar dig med bil).

Inte riktigt skördedags än.

Efter vi checkat in på Clifton motel i Bunbury tog vi oss ner till stranden för en solnedgångspicknick.