Föreståndaren för Takaka camping gjorde klart vid gårdagens incheckning att det strängt är klockan tio som gäller för utcheckning, böter för varje påbörjad kvart är vad som möter dig om du vågar trotsa. Vi var snudd på brottsliga när vi rullade ut från campingen 9:59.

Anahata, yogacentret där Malin tillbringade ett par månader för några år sedan, var inknappat på gpsen. Sjukt konstigt att få besöka stället som faktiskt ligger på andra sidan jorden, väldigt avsides högt uppe i bergen i slutet på en grusväg som inte kan hantera några möten, särskilt inte med en campervan. Måste erkänna att jag var nära att överge bilen vid ett tillfälle och promenera resten av sträckan men så här i efterhand gick det ju bra att köra både upp och ner. Väldigt vacker körning uppför berget, utsikt över bergstoppar, hav och en hel del djur. Hugo fick hoppa ur bilen ett par gånger för att öppna och stänga grindar när vi åkte genom fårens hagar.

Yogacentret låg väldigt vackert och alla var väldigt vänliga trots att vi inte förannonserat vårt besök. Jag tajmade ett pass yoga nidra, en typ av avslappningsyoga, som hölls i en rund byggnad med högt i tak och ett litet talkfönster där den klarblå himlen skymtade. Vi stannade även för lunch, satt ute i solen på den gigantiska altanen, åt pasta och tittade ut över bergen. En väldigt bra start på dagen!

Efter energipåfyllning i dubbel bemärkelse var det dags att åka vidare, ner för berget och vidare ut på asfalt under hjulen. Har handlat blåbär, hallon och boysenbär från små vid-sidan-av-vägen-skjul längs med vägen. Till julafton blir det nog mer utav en midsommarmiddag än en julmiddag då sparris, bär och färskpotatis är i säsong nu. Skinka är ju i och för sig alltid i säsong men blir ju inte den där rätta känslan utan vörtbröd och grov senap.

I samband med sträcka-på-benen-paus och blåbärsköp gick vi över Pokororo swingbridge, en skraltig svajande träbro över ett strömt vattendrag. Hade kommit upp som ett ”interesting tips” i vår gps och ibland är det verkligen intressanta tips och ibland är det bara ställen utmarkerade på kartan. Den här var nåt mellanting.

Nu har vi parkerat bilen för en övernattning på Hope Saddle Lookout, en liten utkiksplats ett par hundra meter från highway 6. Detta är vår första free freedom camping. Betyder, förutom att det är gratis, att det inte finns rinnande vatten och att den enda toan som existerar är en mulltoa som inhyser en koloni humlor. Toan gjordes precis mindre attraktiv då campervanen intill tömde sin bajstunna i den. Vet helt säkert att det inte är okej att göra så.

Idag har vi varit iväg i elva veckor. Nu är det tack och godnatt dan före dan före dan före dopparedan.