Ett par veckor innan vi åkte var jag hos tandläkaren för att fixa bettskena. Det var ett strålande besök i flera bemärkelser.

Efter att ha gjort avgjutningen följer denna ordväxling mellan mig och tandläkaren:

– Vilken färg vill du ha bettskenan i?

– Vilka färger kan jag välja mellan?

– Alla! Det är din fantasi som sätter gränser men det är viktigt att du tar en färg du tycker om.

– Okej, då tar jag blå.

– Är du säker? Det finns andra färger också, rosa till exempel.

– Ja, jag tar blå.

– Vill du ha med eller utan glitter?

– (fundersamt) Utan, tack.

Tandläkaren tittar på mig besviket när lämnar jag rummet en kort stund för att ta ett par röntgenbilder. När jag kommer tillbaka har tandläkaren plockat fram en bettskena som en patient inte hämtat ut än. Tandläkaren visar den för mig och säger:

– Är du säker på att du valt rätt färg? Se här, den här patienten har valt rosa med glitter, väldigt fin. Du måste välja en färg så att du känner att du verkligen längtar efter att ta på dig din bettskena, det är viktigt.

Efter ytterligare övertalningsförsök och efter att ha ägnat ett par ögonblick åt att tillsammans beundra den glittrande bettskenan svarar jag att:

– Jag byter, jag vill ha rosa med glitter istället.

Tandläkaren nickar förnöjt och knapprar frenetiskt in ”rosa” och ”glitter” på datorn. Nu längtar jag efter bettskenan varje dag, men vem gör inte det när den ser ut så här.

Dagen har för min del bestått av frukost, träning, besök av hantverkare för att fixa med elementen, lunch på stan och planering av vår road trip. Bilen är bokad, det blir en Mini Cooper Convertible. Färg vet jag ännu inte men den var röd på hemsidan, vi får se när vi hämtar ut den på onsdag.

Nu blir det ost- och charkbricka.