Efter nudelfrukost blev det strandpromenad på den del av stranden som heter Pantai Tengah. Den här vägen leder oss direkt ner från rummet till stranden. Är man intresserad av prassel, fågel- och ekorrskådning är det ett utmärkt ställe att slå läger. 
Många snäckor, sjöstjärnor och småkrabbor på stranden. För ett par dagar sedan var det även små miniminimaneter som jag brände mig på.
Välutrustad med 50+, keps och solglasögon. 
Har hört valpgny i gräset bredvid stigen i ett par dagar och när vi var på väg tillbaka satt de där och bad om att bli klappade.
Mamman låg ett par meter bort i en liten sandgrop som hon grävt själv och även om hon verkade rätt så lugn vet man ju aldrig hur en gatuhund reagerar så blev bara se men inte röra.
Poolhäng efter strand. Väldigt få gäster på hotellet så vi har i princip allt för oss själva.
För lunch återvände vi för en andra gång till den koreanska restaurangen Haroo där vi senast blev delaktiga i ägarens Tripadvisor-pimpning. Blev fotograferade medan vi blev överraskade med glassbomb med ljus och Happy birthday-sång. Var i och för sig väldigt god mat så kan väl bjuda på att figurera med bildtexten ”Swedish couple celebrate lovely birthday”.
Nu när detta inlägg är publicerat ska jag fortsätta läsa Uncommon type av Tom Hanks (helt okej bok men ingen jag skulle rekommendera) medan Hugo jobbar. Blir kanske solnedgång vid stranden innan middag sen. Såhär såg det ut för ett par dagar sedan. De gröna ljusprickarna är båtar. 
Inte så många som var i vattnet men väldigt många som kastade.
Säkerhetsvakt med sinne för mode. 
En kväll bestämde vi oss för att gå till en nyöppnad bar jag kollat upp men när vi kom till adressen låg det bara ett café där, inga skyltar eller liknande som indikerade var ingången till Out of Nowhere var. 
Gick in på cafét för att be om vägbeskrivning och kvinnan pekade på det orangea kylskåpet. Fattade ingenting, föga hade vi kunnat gissa att kyskåpsdörren var ingången. Voilà! 
Först genom en mörk gång som dolde ytterligare en dörr innan man kom in till den lilla innergården och baren. 
Snygga drinkar.
Även om drinkarna var helt okej var det ändå en mycket bra upplevelse, till största del på grund av kylskåpspassagen och Narnia-känslan.
Väldigt många våningar kräver väldigt många symboler i hissen. 
Utsikt över parker nedanför, solfångarna på taket i fint mönster. 
Hej hej torn ett! 
Promenerade tillbaka till hotellet via underjordiska gallerior och luftkonditionerade gångar. Efter att ha checkat ut från vår hotell, The Journal, tog vi uberbillig Uber (cirka 15 kr för 20 min resa, kostade cirka 10 kr för oss att åka kollektivt med monorail) till centralstationen. Har varit väldigt smidigt att resa med tåg i Malaysia, anar dock att resenärerna på detta tåg inte är av samma åsikt.
Ingick ett litet mellanmål i den fyra timmar långa resan till Butterworth. Det plus att de visade Kung Fu Panda gjorde att det nästan kändes som att vi flög. 
Bredvid oss satt två äldre damer. De satt och åt vad som liknade färskpotatis. Frågade och fick på köpet smaka ett par ”potatisar”, eller langsat som de heter på riktigt. Helt annan smak än potatis, det var väldigt gott. Sött, kompakt, lite slajmigt fruktkött, nästan som att äta gele.
Damerna var på väg till den enas syster i Ipoh och vi berättade att vi var på väg till Penang och därefter till nåt sol- och badställe. Det senare var något de inte alls kunde förstå, de ville vara så vita som möjligt. Blekning av huden är väldigt stort här, går att köpa krämer på de flesta apotek och reklam lite varstans. Bland annat denna. 
Dörrarna gick dock inte att stänga, trots informationen om böter på 1000 ringgit om dörren är öppen när tåget är i rörelse. 
Blev du påkommen med att röka kunde du i värsta fall få både böter och fängelse. 
Utsikt från tåget, en liten malaysisk by. 
Små oljepalmer i rader och gummiträd i bakgrunden. Småskaligt i jämförelse med många av de andra plantagen vi såg. 
I Gemas var det dags att byta till ett modernare tåg och handla lunch. 
Framme i KL och 35-gradig värme! 
Återkommer med bilder och berättelser hur våra två dagar i KL har varit men först ska vi åka upp i Petronas Twin Towers och därefter bär det vidare med tåg till till Butterworth och Pinang.
Väldigt trevligt, kändes som att det var min födelsedag. Här är rummet jag har hos familjen, kan ni hitta alla doftpåsar? 
Tog inga bilder på badrummet men kan berätta att det fanns toalett, dusch och badkar men inget handfat. I lördags fanns det bara en stor femcentimeters insekt, hybrid mellan geting och flygmyra, men nu hade den fått sällskap av en femcentimeters kackerlacka som vaktade toaborsten som stod lutad på golvet.
Här kan man nästan se alla våningar, svårt att säga hur många våningar högt det var eftersom det var många halvplan. 
Här är vad man ser om man står på vid utomhusbadkaret som var hugget i sten och kollar upp. 
Poolhuset. 
Ett av sovrummen. 
Det löpte en spiraltrappa genom hela huset. från högsta våningen kunde man se ner till en fiskdamm. Visade det sig att fiskdammen var taket på en vinkällare. Dit in fick vi dock inte gå. Här är från typ tredje våningen med lekrummet i bakgrunden.
Från arbetsrummet högst upp hade man utsikt över de andra bambuhusen på andra sidan floden.
Inspirerade lämnade vi Sharma Springs och åkte tillbaka för att fortsätta med vårt egna bambuhus. Dags att måtta ut badrumsdelen.
Fästa provisorisk stege så att vi kan montera taket. Inget för den höjdrädde.
Tid att knyta fast första bambun som utgör taket. Japp, vi (Matt) knöt fast dem med lite snöre.
Snart är takstrukturen rest. 
Knyta grästak. Eller bastkjol, man får välja vilket. 
Dags att lägga grästak på badrumsdelen. 
Nu ska de bara knytas fast med lite bambutråd. 
Det har trillat kokosnötter hela dagen på bygget. Kanske inte ska oroa mig så mycket vad gäller att det ligger knivar, sågar och yxor lite här och var eftersom det känns hundra gånger värre att få en kokosnöt i huvudet än att trampa på en såg.
Lala körde mig tillbaka till Canggu, men innan jag fick hoppa in i bilen blev det gruppfoto med hela familjen Lala. Tror jag kommer hamna på deras ”personer som har bott hos oss”-vägg. På vägen till Canggu åkte vi förbi en swimmingpool där män satt med sina fiskespön, det var tydligen en fiskedamm. Det var inga metspön och poolens storlek var inte relation till fiskespönas storlek så det var inte tal om sportfiske. Innan jag sa hejdå till Lala tipsade han mig om ett fint ställe cirka ett år norr om Canggu. Som ni förstår innehöll våra samtal i bilen en del språkförbristningar så nu såhär i efterhand är jag inte så säker på att det faktiskt var en fiskedamm jag såg.