Dagen började i vanlig ordning med att vakna, efter denna essentiella milstolpe gjorde jag mig iordning för att möta upp Sofia på flygplatsen. Tog en av stadsbussarna dit och var på flygplatsen i god tid, så pass att jag hamnade i en situation där jag fick vänta tjugo minuter eftersom planet var försenat med tjugo minuter. Många kom ut från ankomstterminalen varmt klädda, inklusive Sofia, så jag antar att det är kallt i Sverige nu eller så gick acn därinne på max.

Efter att ha lämnat väskan i lägenheten (och jag fått min korsordstidning) begav vi oss ut för att inmundiga äkta provensalsk lunch på Chez Pipo – socca! Blev sedan en photoshoot på tema mat (dock på annat ställe).

Kan dock inte riktigt förstå hur den som designade skylten tänkte, brukar inte hålet vara placerat så att modellerna ersätter med den kroppsdel som korresponderar med kroppsdelen för vilken hålet är utskuret för? Ena lustiga potäter med öga, öga, ansikts-näsa och mun…

Hamnen här i Nice är bra uppladdning inför min andra och Sofias första Monacovistelse. Måste träna för att komma i den rätta pygméstämningen.

Ikväll lagades currygryta med kyckling, spenat och en förminnelse av indisk hetta.

Drack suröl med smak av ananas och ingefära, var god men skulle inte vara främmande för att likna smakupplevelsen med kolsyrat ananasspad från konserv med viss beska.

Perfekt avslut på kvällen med filmen What we do in the shadows och, hör och häpna, chips! Ni som inte sett filmen, gör det om ni är anhängare av att skratt förlänger livet och ni som inte ätit chips, bara gör det.