Nu har vi sagt hejdå till lägenheten och sitter i taxin på väg till flygplatsen. Exakt fem veckor på dagen byter vi Nice mot Perth. Vi lämnar regn, mulen himmel och 17 grader för sol och 27 grader.

Hotell för de två första dagarna är bokade i ett område som heter Fremantle, därefter får vi leta efter ett mer permanent boende med eget kök.

Uppdateringar, både vad gäller de senaste dagar här i Nice när Sofia var och resan till Perth, kommer.

Nu bär det av till andra sidan jordklotet!

Igårkväll promenerade vi längs med strandpromenaden och jag kommenterade att morgondagens maratonlöpare skulle få en härlig tur från Nice till Cannes med sol och vindstilla. Detta uttalande var ju såklart baserat på gårdagens väder. Inatt har det varit regn, blåst, åska och blixtar. Vaknade av åskan och att hela sovrummet blev ljust av blixten. Imorse vid åtta när starten för maraton gick (och jag låg nedbäddad under täcket) regnade det och blåste lite, väldigt annorlunda från gårdagens väder. Första dagen med regn sen vi kom hit för cirka fem veckor sen, typiskt att det skulle sammafalla med maraton. Ingen (om man bortser från alla väderleksrapporter) hade nog räknat med regn, särskilt inte grannen som låtit tvätten hänga ute på tork över natten.

Efter frukost gjorde jag och Sofia oss iordning för en vandring upp till Mont Boron. Det hade slutat regna och börjat klarna upp så perfekt vandringsväder. Vandringen upp var varm och vacker. Såg en märklig fågelboliknande moss-/barrboll som hängde i ett träd, ingen aning om det var en faktisk del av trädet eller nån typ av parasitväxt. Häftigt var det!

Gick en ny väg ner som jag aldrig har gått förut, spännande att upptäcka. Såg betydligt mörkare ut in mot stan jämfört med den soliga udden där vi befann oss.

Av en slump fick jag syn på planet vi ska flyga med på torsdag, Emirates Airbus A380.

Vi hade en väldigt tur för när vi kom hem, 16 000 steg senare, började det regna så fort vi kommit innanför dörren och tagit av oss skorna.

Lunch idag på japanska restaurangen Kamogawa. Olika typer av fisk och ris för mig och Sofia och en väldigt het ramen för Hugo, svettigt. Åt även en inlagd aubergine som vid första anblick såg ut som en bit fisk och första tuggan smakade därför extremt märkligt eftersom jag var inställd på en fiskliknande smak och konsistens men var väldigt god när det uppenbarade sig att det var aubergine. Efter lunch blev det en välbehövlig vila för både ben och fötter.

Hamburgare på Big Fernand till kvällsmat, en favorit i repris. Nu är vi hemma igen och tittar på Youtubeklipp från Almazan Kitchen. Även fast jag är proppmätt kan jag ändå bli lite hungrig. Nu laddar vi upp inför morgondagens Monacobesök med tips från internet eftersom det inte är gratis roaming i Monaco. 

Dagen började i vanlig ordning med att vakna, efter denna essentiella milstolpe gjorde jag mig iordning för att möta upp Sofia på flygplatsen. Tog en av stadsbussarna dit och var på flygplatsen i god tid, så pass att jag hamnade i en situation där jag fick vänta tjugo minuter eftersom planet var försenat med tjugo minuter. Många kom ut från ankomstterminalen varmt klädda, inklusive Sofia, så jag antar att det är kallt i Sverige nu eller så gick acn därinne på max.

Efter att ha lämnat väskan i lägenheten (och jag fått min korsordstidning) begav vi oss ut för att inmundiga äkta provensalsk lunch på Chez Pipo – socca! Blev sedan en photoshoot på tema mat (dock på annat ställe).

Kan dock inte riktigt förstå hur den som designade skylten tänkte, brukar inte hålet vara placerat så att modellerna ersätter med den kroppsdel som korresponderar med kroppsdelen för vilken hålet är utskuret för? Ena lustiga potäter med öga, öga, ansikts-näsa och mun…

Hamnen här i Nice är bra uppladdning inför min andra och Sofias första Monacovistelse. Måste träna för att komma i den rätta pygméstämningen.

Ikväll lagades currygryta med kyckling, spenat och en förminnelse av indisk hetta.

Drack suröl med smak av ananas och ingefära, var god men skulle inte vara främmande för att likna smakupplevelsen med kolsyrat ananasspad från konserv med viss beska.

Perfekt avslut på kvällen med filmen What we do in the shadows och, hör och häpna, chips! Ni som inte sett filmen, gör det om ni är anhängare av att skratt förlänger livet och ni som inte ätit chips, bara gör det.

Biljetterna till Perth är bokade! Vi åker från Nice, med mellanlandning i Dubai, torsdag nästa vecka och landar 20 timmar senare i Perth. Lång resa men det känns överkomligt eftersom jag skickat efter en korsordstidning som kommer med Sofia imorgon.

Till lunch blev det falafel för mig och kofta för Hugo på Beyrouth Café, det var utsökt! Ena servitören hade fått ena handen kapad och på andra handen saknades ett par fingrar men han hade inga problem att balansera tallrikar och glas.

Efter lunch blev det besök i mataffär, hittade blå pasta.

Två typer av avokado köptes, skyltades som bacon och cocktail i butiken. Hugo får återkomma med smakrecension.

Vi hamnade även på en brädspelsbutik, Hugo var lyrisk. Det var tur för vårt packutrymme att alla spel var på franska.

Nu ska vi förbereda middag, städa lite och planera vad vi ska göra i Australien.

Imorse kl nio hade H&M släpp för sitt designsamarbete med Erdem. Jag var där strax efter nio och ställde mig i en kö som bestod av ca 30 pers, fick ett gulsvart HMxErdem-”festivalarmband” och bevittnade hur en äldre man i svart trenchcoat med walkie talkie instruerade hur de cirka tio säkerhetsvakterna skulle hantera det icke-existerande kaoset. Upplägget visade sig vara att släppa in 15 pers i taget i en avspärrade del, ge dessa 15 personer möjlighet att shoppa i lugn och ro utan trängsel i en kvart för att sedan tömma utrymmet och släppa på 15 nya personer. Det hade kunnat vara en behaglig shoppingupplevelse om det inte varit för att det var förbjudet att använda provrummen, ville man prova nåt fick man köpa plagget, gå till provrummet utanför den avspärrade delen och om det inte passade behövde man ställa sig sist i kön för att kunna lämna tillbaka. Inte bra. Jag panikköpte en tröja strax efter att butikspersonalen basunerat ut att det bara var fem minuter kvar att shoppa. Tröjan visade sig vara för liten när jag kom hem och provade, tur att det är 30 dagars öppet köp.

Tog en tur in om matbutiken efter min shoppingupplevelse och lyckades komma över något som varit nästintill omöjligt flera dagar i följd, nämligen smör! Det är rådande smörbrist här och det finns bara margarin på butikernas hyllor.

Efter yogan (nu inne på dag 17 av 30) lagade jag en sötpotatissoppa med ingefära till lunch och därefter blev det alldeles för mycket mobilsurfande vilket gjorde att jag inte kom ut på en promenad förrän vid tre. Gick längs med strandpromenaden och det var riktigt blåsigt, påminde mig om vinden i filmen Chocolate som påminner om att det är dags att ge sig av. Väldigt passande eftersom vi håller på att boka biljetter för att ge oss av till Perth.

Ikväll åt vi på en kinesisk restaurang, Le Mandarin. Det var gott men inget speciellt.

 

Blev inget inlägg igår som jag tänkte skulle handla om gårdagens gårdag men istället blir det att idag skriva om iförrgår (och igår).

Iförrgår var det Halloween vilket sammanföll med att Hugo och jag gav upp en strikt LCHF-utmaning men mer om den senare. Avslutet resulterade i hamburgare på Big Fernand och därefter vidare till Big Ben pub som låg lite längre bort på samma gata. Väldigt goda hamburgare och väldigt mysig pub som hade gått all in för Halloween, personalen var sminkad och utklädd, likaså majoriteten av gästerna, och det var så mycket pynt att jag trodde jag kommit till Buttericks läskiga avdelning.

Dessutom spelades det, i början av kvällen i alla fall, bara spökmusik så stämningen var på topp. Hugo och jag lånade lite av inredningen.

En av gästerna, en galen Jean, lät oss låna en del av hans kostym och personalen tillhandahöll reklammössa för kvällens öl La Guillotine. Då blev det såhär bra!

Sammanfattningsvis en väldigt kul kväll.

Igår ansökte vi om visum till Australien då det har blivit ändrade planer, vi kommer åka till Perth om en vecka istället för London. Snart dags att ta förväl av Nice som vi idag firar fyra veckor i. Hugo har panik över att vi bara har fem månader kvar, jag är lugn.

Förmiddagen spenderades ute på stan med shoppingambitioner, Hugo letade axelväska och jag letade mat (inte letade som i betydelsen dumpster diving). Vi var båda mycket ambitiösa och hittade och köpte det vi letade efter.

Shoppingrundan bjöd även på en del fönstershopping. Fransmännen älskar verkligen sitt bröd, så pass mycket att det tagits fram en panoramabrödrost så att den älskade brödskivan kan ha full utblick över köket medan den får sig en härlig grillning i solariet.

Julpyntet börjar synas allt mer i butikerna här, vissa butiker stannar dock inte där utan tycker att framförhållning är en dygd. Hejsan påsken!

Tog en promenad under förmiddagen till ett område som heter Fabron för att bland annat spana in en minigolfbana. Området kändes som Spånga/Bromma med många stora ståtliga hus och kontinuerliga inslag av inflygningar. Finns ju ett par fastighetsbolag som köper upp villatomter, river villorna och sedan bygger radhus/lägenheter i Sverige. Bevisligen är det inte bara ett svenskt fenomen för jag stötte på två franska exempel idag.

När jag promenerade längs med strandpromenaden hem trampade en knubbig liten rysk unge runt på sin leksakstraktor vid sidan av sin tracksuitklädda pappa med magväska. Föga anade jag då att jag under eftermiddagen skulle få bevittna en än mer spektakulär pappa-son-uppvisning.

Efter lunch hemma packade vi ihop strandgrejer och begav oss ner till stranden. Dock mulet, blåsigt och faktiskt lite kallt (19 grader) idag så det blev inget bad för varken mig eller Hugo. Jag skulle vidare på en parkkonsert och Hugo hem efter stranden men innan vi skildes åt hände det, dagens andra barnvrålåksupplevelse.

Där, på strandpromenaden, svävar en sportigt klädd 35-årig pappa på sin hooverboard med en fjärrkontroll i handen. Något framför honom cruisar en liten ettåring med röd dunjacka i sin svarta fjärrstyrda minicab, händerna hänger avslappnat ut från sidorna och det spelas hög popmusik ur högtalarna. Wow.

 

Svårt för konserten att toppa den upplevelsen men de tävlar i två olika kategorier. Det spelades bara lyckliga slut-/händelser-musik, som när prinsen får sin prinsessa eller det är bal på slottet. Alla 100 pensionärer som bänkat sig verkade lika nöjda som jag i alla fall.

Bild från gårdagens restaurangbesök, Chat noir chat blanc. Godaste maten vi ätit på resan hittills, drömmigt enligt Hugo.

Gott vin var det också vilket ledde till att dagen varit en aningen seg. Lagade gratinerad lök- och zucchinisoppa till lunch och tog sen en långpromenad i delar av Nice jag aldrig varit i. Upptäckte nya parker, badplatser och djuraffärer.

När vi var i Grasse var vi inne i en liten delikatessbutik och fick smaka på kastanjekräm vilket var väldigt gott. Köpte en liten konservburk med kastanjekräm (dock annat märke än det vi fick smaka på i Grasse) när jag var i matbutiken senast och kan säga såhär, inte gott. Smak och konsistens bestod av väldigt mycket socker och väldigt lite av det där lena, nötiga och vaniljiga som jag var inställd på. Mycket besviken.

Ingen kastanjekräm till frukost men dyra, stora och framförallt goda passionsfrukter.

Idag har det varit en lugn dag för mig och mycket jobb för Hugo. Imorgon bär det av till småbåtarnas hemland – Monaco.