Här kommer en sammanfattning över den 23-27 december, allt följer, för enkelhetens skull, i kronologisk ordning. Resan går från Westport på sydöns västkust, genom bergen vid Arthur’s Pass och vidare till Christchurch på östkust.

23 december

Dan för dopparedan började med ett morgondopp i det klara vattnet på Carters beach strax utanför Westport på västkusten. Påminde lite om Falsterbo med långrunda stränder, fastän mycket större och på andra sidan jorden såklart. Det var på denna strand jag kvällen innan sett typ världens vackraste solnedgång.

Körde sedan vidare till Cape Foulwind för att besöka en sälkoloni. Utsiktsplatsen var rätt så långt från sälarna så det var bra att vi hade ett objektiv med bra zoom med oss som kunde fungera som kikare. Fanns ett par gulliga sälkubbar annars var ett av de mest minnesvärda intrycken att sälar, även på håll, luktar mycket och äckligt. Skulle även finnas pingviner vid Cape Foulwind men tyvärr såg vi inga. De här med pingvinskådning har hittills inte gett nåt resultat med tanke på hur många platser vi varit på där de faktiskt funnits.

Lunchpaus på en stenstrand och dundrande vågor strax innan Charleston. Efter lunchen satte sig Hugo för att jobba och jag tog en promenad på klipporna. Vår app CamperMate hade tipsat om att det fanns en liten bro som tog en ut på klippan längst ut så den hade jag siktet inställt på. Det var en ytterst liten bro som gick över en våghärjand avgrund och jag var tvungen att tajma vågorna för att inte bli blöt när jag gick, väldigt snabbt, över bron. Finns en typ av tång här som ser ut som ett stort svallande hår när det vajar i vattnet, jag hittade lite uppspolat på stranden och konsistensen och styrkan var som hos en gummislang, hur mycket jag än drog i två ändar gick den inte itu.

Efter jobb och tånglek följde vi kustvägen och det var verkligen vackert, ville stanna varje meter för att njuta av utsikten! Till vänster om vägen tornade sig branta sluttningar med tropisk djungel upp och till höger fanns ett blått hav med sandstensklippor halvt dolda i dis. Absolut en av de finaste bilvägar vi hittills har åkt. Gjorde ett stopp vid Punakaiki, jag vandrade Pororari River Track, en djungelvandring som gick längs med (surprise) Pororari River medan Hugo jobbade och vaktade bilen. Hade rekat ett ställe att bada på men på vägen tillbaka till parkeringen missade jag det så blev istället en dusch när vi kom fram till julaftonscampingen Rapahoe Bay Holiday Park. Fick en superfin plats bara 50 meter från stranden med en egen häck.

Innan vi gick och la oss pyntades bilen med ljusslinga och glittriga presentrosetter på tvättlina.

24 december

(Julaftonsmorgon och -förmiddag finns i separat inlägg)

Gröten på arborioris blev faktiskt bra, dock gjorde sig malen kanel inte sig lika bra som kanelstång vid kokning. Efter grötlunch blev det lite vila och rimstuga. Klockan tre tände vår känguru tändaren och julaftonseftermiddagen hade officiellt startat.

Med ett glas med champagne ställde jag mig vid grillen för att fixa middagen, köttbullar och korv, medan Hugo passade färskpotatis och ärtor på spisen. Dukade upp julmiddagen i skuggan, en blandning av klassiska inslag och midsommarinfluenser.

Julklappsuppdelning utan tomte följde efter middagen. Hugo fick en kapsylöppnare och snö på bruk och jag en uppochnervänd karta med Nya Zeeland i centrum.

Pavlova med färska bär och vispgrädde stod sedan på menyn så det var bara att ta fram vispen och sälla in sig på ett mindre träningspass. Packade ihop efterrätt (med väldigt fluffig vispgrädde), dryck och förmiddagens ihopsamlade drivved och gick ner till stranden för att göra upp en strandbrasa. En barnfamilj i närheten med en sprakande brasa såg våra tappra försök att tända vår så de kom så snällt över med lite glödande kol som gjorde susen. Torr drivved brinner verkligen snabbt så det blev ett par turer på stranden för att hämta mer att mata elden med. Rökimpregnerade somnade vi trötta och mätta under ljusslingan och rosetterna.

25 december

Hade ställt klockan för inplanerat Skype med familj och släkt, blev ett kärt samtal trots något svikande wifi. Tidsskillnaden gjorde så att jag fick 12 timmar extra julafton, fick vara med på ett hörn när de väntade på att tomten skulle komma efter ett dignande julbord och sedan liverapportering från julklappsutdelningen. Önskar att jag varit där men får bli en Skåneresa i påsk för att träffa alla och äta sill. Blev sedan ris a la Malta med färska hallon till frukost för min del.

Sa tack och hej till Rapahoe och åkte in till Greymouth för att tanka och fylla på skafferiet lite. Dock var verkligen allt, inklusive McDonalds och KFC, stängt. Inte så konstigt kanske, juldagen är ju nyzeeländarnas stora julfirandedag. Bensinmacken var tack och lov öppen och förutom diesel fanns det en frysbox som innehöll de två självklara kombinationerna ”ice” och ”whitebait”.

Med full tank styrde vi kosan mot bergen. Ett bensträcksstopp på ett café/museum som hade så mycket konstigt. En get större än en ponny, minigrisar som rymde från sin bur, en stor Gollumstaty på taket, en gräsklippare som var ihopsvetsad med bakdelen på en cykel, en uppstoppad possum med en pistol i handen och så mycket mer.

Stannade vid Arthur’s Pass, vandring för min del och jobb i husbilen för Hugo. Hittade freedom camping vid Lake Pearson och stannade där över natten. Spisade den sista julskinkan till middagen med utsikt över sjön och bergen. Mycket kallare och även regn uppe i bergen så jag testade duschen i husbilen för första gången för att få upp värmen. Blev en av mina absolut snabbaste duschar någonsin men jag blev i alla fall varm efteråt.

26 december

Vi lämnade ett duggande och kyligt och Lake Pearson och körde till ett ställe som är känt för att man kan vandra genom en grotta i midjehögt kallt vatten. Jag skippade grottan och vandrade istället runt på leder i området, mycket fint med ett kargare landskap med berg, bäckar och prästkragar. Passerade Castle Hill som såg ut att vara en mysig och lyxig alpby där alla ägare anlitat en känd arkitekt. Gick mycket snabbare att köra genom bergen än vi trodde så lunchpausen blev på platt mark någonstans utanför Christchurch.

Inne i Christchurch fanns det fortfarande många tomma markplättar efter jordbävning 2011 som väntade på att bebyggas. Fanns även en hel del halvt raserade hus som stod kvar vilket fick Christchurch att kännas något spöklikt och övergivet. Nu kanske blåsten och regnet inte tog fram det bästa ur Christchurch med det lilla vi såg när vi körde igenom var inte så imponerande.

Laddade mobil, dator andra batterier på Christchurch Kiwi Holiday Park and Motels och tog en absolut längre och varmare dusch än den i husbilen. Regn och kyla gjorde att det mest blev häng i husbilen.

27 december

Efter kepsköp till Hugos rakade skalle åkte vi ut till Akaroa, en hamnstad som ligger i en vulkankrater cirka en och en halvtimme utanför Christchurch. Bland alla slingrande bergsvägar stannade vi för lunch på Hillside. Väldigt fin utsikt men fruktansvärd service. Tio minuter efter att vi beställt kommer servitören fram och frågar om det är okej att vi väntar ytterligare 20 minuter eftersom de måste hantera en busslass turister först. 20 minuter blev 30 och visst var maten god men det vägde inte inte upp den dåliga servicen. Efter lunch satte sig Hugo för att jobba och jag tog en promenad upp till en bergstopp. Visade sig cirka 600 meter in på vandringen att jag var mitt i en tjur- och inte kohage. Efter att ha stått och stirrat flera minuter på tre stora tjurar under vad som kändes som mycket närmare än säkert avstånd gav de sig av och jag kunder fortsätta mot toppen. Från toppen kunde jag se Akaroa och även en liten halvö som det endast är möjligt att vandra ut till när tidvattnet står lågt.

Akaroa visade sig vara en väldig mysig liten stad. ”Först” på plats vad fransmännen och engelsmännen och det märktes rätt så tydligt i form av att gatorna bar namn som rue och engelsk arkitektur.

Vi hittade en parkering vid Akaroa Lighthouse där vi kunde stå över natten. Efter middag i bilen och solnedgångsspaning vid fyren gick vi ner till byns pub. Fanns bara ett annat par i baren förutom vi och, hör och häpna, visade det sig att de var svenskar. De hade två veckor på sydön så delade med oss av lite tips och tillbaka fick vi ett väldigt trevligt samtal. Svältfödd på att ha längre samtal med andra så det var verkligen ett perfekt avslut på kvällen.